Jag minns...

...allting som igår pappa!

Jag kan inte förstå att det snart är ett år sen du försvann från mig, det känns så sjukt overkligt att det närmar sig ett år sen vi sågs. Jag kan inte påstå att jag ser framemot min födelsedag direkt, det kommer jag nog aldrig att göra. Jag kom och tänka på en riktigt sjuk sak pappa, jag har inte varit och besökt din grav än och det känns sjukt taskigt, jag ska alla fall dit den 8 november och hälsa på dig. Du ska få den finaste blomman av alla!

Jag saknar dig så sjukt mycket min älskade far.

Hej pappa!

Jag kan inte förstå att det närmar sig ett år sen du dog, det känns fortfarande som igår. Jag ser bilden av dig i sjukhussängen varje dag i mitt huvud, varenda varenda dag. Det börjar bli riktigt jobbigt nu att det fortfarande inte går en dag utan att jag tänker på dig, jag saknar dig så sjukt mycket. Jag försöker slå bort tankarna så ofta jag kan det med det e omöjligt...

Förlåt att jag inte uppdaterar bloggen så ofta längre pappa, men du ska veta att jag inte glömt dig och kommer aldrig göra.

Bästa pappan någonsin, evigt saknad, det var längesen jag grät så här mycket ska du veta... väldigt längesen!

Älskar dig min far...

Kom tillbaka...

Pappa... pappa kom tillbaka!

Återigen får jag mina små "dumps" när jag inte kan sluta tänka på dig och tårarna bara rinner ner för mina kinder, jag vet inte vad som utlöser det men på sistone har det börjat komma oftare och oftare. Jag vill att du ska vara vid liv idag för jag har så jävla mycket nytt att berätta för dig. Hela mitt liv ser annorlunda ut och det är bara till det positiva och du hade framför allt tyckt det varit skitroligt.

Jag har tyvärr inte mycket att säga idag min älskade far...

Älskar dig...

Du är inte bortglömd!

Hej pappa!

Det var längesen jag skrev till dig nu men du får aldrig tro att du är eller kommer bli bortglömd. Det är bara det att det har varit väldigt mycket i mitt liv på sistone så jag har inte haft orken eller tiden att uppdatera bloggen, dock många av sakerna som hänt hade jag velat berätta för dig. Du hade blivit sjukt intresserad och glad över allting och det är sånna här stunder som retar mig att du inte finns vid liv längre.

Hela mitt liv har varit en karusell den sista tiden och jag hade behövt ha dig och prata med. Jag hade en dröm om dig igår att du kom till mig när jag stod i köket och gjorde kaffe och allting du sa var "Det är OK, jag finns här, det ordnar sig". Jag är skeptiskt till allt övernaturligt men jag har återkommande liknande drömmar och börjar snart tro på att du verkligen gör små besök hos mig för att lugna ner min vardag.

Jag saknar dig pappa, sjukt mycket....

Älskar dig...

Tårar...

Hej pappa!

Jag klickade fel på min dator och råkade sätta igång Hallelujah och började gråta direkt. Jag måste bara göra en liten uppdatering igen om att jag saknar dig sjukt mycket, jag är så jävla arg på mig själv att man inte tog tag i ditt drickande. TÄNK OM! Bara tänk om man hade sattit sig ner och snackat med dig, hade det överhuvudtaget sett ut så här idag? Jag vet inte varför men just nu gråter jag extra mycket än vad jag brukar göra, jag ser ingenting för jag har så mycket vatten i ögonen...

JAG VILL HA DIG TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!!

Mindre uppdateringar, men mer tankar...

Hej min far!

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag för att jag helt ärligt inte haft så mycket att skriva om, jag ältar samma sak om och om igen i huvudet. Allting som spinner runt i mitt huvud är varför... varför blev det så här?

Jag tror jag är mer knäckt nu än vad jag var dagarna och veckorna efter din bortgång. Jag vet inte om jag börjat inse att du verkligen inte existerar längre, jag vet inte om jag börjar inse att du finns inte hemma hos mamma längre. Jag vet inte om det kan bero på att vi hade så pass dålig kontakt innan du insjukna att det känns som vi är tillbaka där för vi pratade väldigt sällan då. Jag hatar att jag övergav dig pappa, jag hatar det så sjukt mycket och jag kan inte hjälpa att klandra mig själv lite för att du drack som du gjorde. Visst du var säkert deprimerad på grund av andra saker som jag inte tänker skriva här men att din egna son inte hörde av sig så ofta tog nog rätt hårt också.

Jag är glad att du slipper vara med om vad som pågår just nu inom familjen, du hade inte uppskattat det allt för mycket men vad som är gjort är gjort och jag vet att du förstår varför och stödjer mig till hundra procent, i alla fall när det gäller en viss person.

Jag känner nästan varje dag att jag inte orkar och att jag vill försvinna och vara med dig, jag kommer aldrig någonsin göra någonting självmant för att det ska hända men händer det kommer jag verkligen inte att klaga.

Du ÄR min pappa... förevigt!

Älskar dig...

Av jord är du kommen, av jord skall du åter bli...

Hej pappa!

I fredags begravde vi dig och din urna och äntligen ligger du under jord. Nästan alla dina syskon var där och alla sa de samma "det var för tidigt". Jag blir så jävla ledsen när jag ser Lars och Liffe som påminner om dig så mycket, jag ser dig i deras ögon. Begravningen var mycket fin och väldigt privat, du ville spridas med vi valde att placera dig på ett ställe där vi kan gå och prata lite med dig. Alla du tyckte om var där och personer varken du eller jag inte bryr oss om speciellt mycket kom inte och det var skönt. Andy var väldigt ledsen ska du veta pappa, du var verkligen som en extrapappa till honom, han saknar nog dig mer än vad han visar.

Efter begravningen gick familjen till ditt gamla favoritställe Bellmans, vi åt planka och kött, jag saknade dig jättemycket då pappa. Du borde suttit någonstans vid bordet och avnjutit en entrecôte tillsammans med bearnaisen du tyckte så mycket om.

Jag vill se dig igen pappa, jag hatar att det gick så här...

Älskar dig pappa...

Gla... whatever Påsk!

Snart dags...

Hej pappa!

Du ska snart läggas ner i marken, jag hade helt glömt bort att vi inte kunnat lägga ner urnan i marken pågrund av denna vintern varit så lång, marken har varit hård. I slutet på april kommer du ligga bland alla andra döingar och det e så jävla fel... så jävla jävla fel...

Du sa alltid att alla dina kompisar dog så jävla unga, fiskaren och allt vad dom hette, du var den sista som var kvar av ditt gäng. Tydligen måste det funnits någon form av förbannelse över er för du försvann förtidigt du med.

Vet du vad jag retar mig på varje dag, som jag verkligen går och tänker på dagligen? Varför sa jag inte MER till dig när vi träffades för sista gången? Varför sa jag inte att jag älskar dig? Att jag kommer sakna dig? Att du var den bästa pappan jag kunnat önska mig?! Jävla helvete också...!

Jag tänker varje dag på att besöka den jävla horan som sålde all sprit till dig och göra en makeover i hans ansikte med mina knytnävar och fötter, hade han inte kunnat fixa billig sprit till dig hade detta aldrig hänt. Jag har tagit reda på den jävla fittans adress. Jag träffade hans dotter när jag var ute sist, jag var så jävla nära på att säga till henne att hon kan hälsa tack så mycket till sin pappa att han dödade min... men jag sket i det.

Evigt saknad min far... evigt!

Vi ses snart pappa! Älskar dig..

Hinner inte med...

Pappa...

Fan va tiden går snabbt, jag kan inte fatta att det redan e över fyra månader sen du dog, jag tänker tillbaka på den åttonde november vid 0800 när jag kom till sjukhuset och vi fick prata en sista gång. Du tyckte det var lite jobbigt att jag frågade så mycket men det var för jag var så sjukt orolig, oron var befogad. Fan också...

Jag sitter och lyssnar på Hallelujah med Alexandra Burke som vi spelade på din begravning, du hade älskat den versionen pappa, verkligen. Jag kan knappt skriva just nu så mycket jag gråter, jag saknar dig så sjukt mycket. Jag skriver det varje gång och jag kommer fortsätta skriva varenda gång jag uppdaterar bloggen. Varje dag blir jag påmind om någonting med dig pappa, e det inte Elvis på TV så e det Kula som säljer ål, jag kämpar dagligen med att hålla tillbaka tårarna.

Det känns lite som du blivit bortglömd av alla andra, ingen pratar om det och jag retar mig på det. Jag menar du e inte död i våra minnen, där kommer du finnas till vi andra också försvinner.

Jag retar mig så mycket på att det gick så snabbt, du hade varit så glad och stolt över mig om du hade varit vid liv idag. Jag har ett jobb som e helt otroligt gjutet och massor av andra saker har hänt i mitt liv. Bara grejen att Robin ska flytta in hos mig hade du tyckt varit jävligt skoj, du gillade Robin som fan.

Jag tittar på dig varje dag pappa, du ligger som bakgrund på min dator och jag kan inte förstå att du e en dammhög i nån jävla kruka, du ska ligga i soffan och titta på TV tillsammans med mig ju... fitta också...

Hade jag trott på livet efter döden hade jag tagit mitt eget liv för längesen för att få träffa dig och bara slippa denna jävla saknad. Fan pappa... fan...

Saknaden e fruktansvärd....

Älskar dig...

Livet

Hej pappa!

Återigen har det hänt en hel del som jag skulle vilja att du upplevde, du hade varit så jävla glad för min skull och jag stör mig som fan på att du inte får vara med och uppleva allting.

Varje gång jag kör förbi frisören vid botaniska trädgården blir jag så sjukt ledsen, jag gråter varannan gång för att det var sista gången du var ute i det fria och du klippte dig kort som fan som vi ville att du skulle göra.

Jag har en bild på dig i bokhyllan här hemma, jag brukar prata med bilden precis som jag skriver denna bloggen och hoppas att du hör, det får iallafall mig att få ett lugn inom mig!

Jag vill ha dig tillbaka pappa, jag vill att vi tittar på Vem Vet Mest och skrattar tillsammans igen. Du hann aldrig se Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret 2 som du fick av mig på julafton, den vill jag se med dig och ingen annan!

Du e evigt saknad pappa...!

Hej pappa!

Jag har inte tänkt lika mycket på dig på sistone pappa, mycket har förändrats i mitt liv sen du försvann. Jag är glad över att du slapp uppleva det tråkiga som hänt och ledsen att du inte får se det roliga. Mitt huvud har varit så sjukt mkt i varv att jag inte ser eller tänker klart längre, känns lite som jag lever i en dröm för stunden. Min dröm är att spola tillbaka tiden och få allting som förr...

Jag har inte så mycket att skriva idag men jag lovar att uppdatera bloggen så fort jag kan och tänker på dig pappa!

Vi ses förhoppningsvis snart igen... det ser jag till.

Tomhet...

Fan pappa, jävla skit också...

Såg precis de sista bilderna jag tog på dig med min mobil, tyvärr inga bra bilder direkt på ditt ansikte men du ligger och vilar i soffan med Skorpan runt dina fötter. Jag saknar det vi hade så jävla mycket...

Fittliv... ta slut någon gång så jag kan få träffa pappa!

Varför...

Jag saknar dig så sjukt mycket pappa! Jag vill träffa dig igen, jag vill skratta med dig och jag vill att vi ska titta på Vem Vet Mest som vi gjorde varje dag. Jag kan inte ens titta på det jävla programmet utan att börja gråta för det var vår grej de sista månaderna.

Jag ringer din telefonsvarare varje natt i min ensamhet pappa och pratar ut, jag älskar att höra din röst samtidigt som jag hatar att jag bara ältar och ältar samma sak. Du är död och jag får aldrig se dig igen...

Gud är lika riktig som jultomten och påskharen, han finns inte!

Stor saknad...

Imorgon är det två månader sen pappa valde att vandra vidare till en annan plats eller ett annat liv och jag börjar inse verkligheten. Jag får aldrig träffa pappa igen...

Efter att pappa dött var jag ganska stark, jag grät lite då och då några dagar efter och allting kändes bara overkligt. Det var mycket att tänka på med allt ifrån pappersarbete för mamma och begravningsplanering, man fick inte så mycket tid att sörja. Men nu efter jul och nyår när allting börjar lugna ner sig börjar verkligheten komma ikapp. Jag har börjat få små "breakdowns" från och till och kan inte hålla inne tårarna, jag vill träffa pappa igen, jag saknar honom något så fruktansvärt. En gång om dagen gråter jag nog, oftast i min ensamhet när min sambo är på jobbet eller på nätterna när hon sover. Jag tycker om att gråta för pappa, jag tror inte på gud men jag hoppas pappas ser hur mycket jag saknar honom och att vart han än är har tillgång till att läsa detta.

Vissa dagar blir jag extremt förbannad på det som hänt, jag vet inte hur många gånger jag slagit min näve in i väggen allt jag orkar för att ta bort den psykiska smärtan. Det är ett rent helvete att mista någon nära, man associerar jättemycket till den bortgångne. Pappa älskade t.ex. Elvis så varje gång det kommer en TV-shop reklam om nya Elvis boxen eller liknande så börjar jag tänka "den skulle pappa uppskattat". Jag vill inte bli påmind hela tiden, jag vill påminna mig själv...

Tanken av att aldrig mer få träffa pappa gör mig så jävla ledsen, han var en så jävla gjuten pappa. Han hade sina brister med alkoholen men det skiter jag fullständigt i, för så fort han var nykter så var han bäst. Jävla helvete...

Jag blir så jävla arg att man inte tog alkoholproblemet mer seriöst, hade man haft en aning om att det kunde gå så här så hade jag gjort något. Jag ser a-lagarna på stan sitta och hälla i sig mängder med sprit och allt där till och dom lever fortfarande.

Vilken jävla gud tar en älskad familjefar...

Innan pappa dog var jag osäker på hur jag kände med gud, jag var inte speciellt brydd men jag nekade inte till hans existens heller. Nu vet jag dock att det inte finns någonting, gud är lika riktig som jultomten eller påskharen och bibeln är skriven av en egoistisk snickare som såg sig själv som en messiah...

Jag kan inte uttrycka mig hur jag känner inombords, men om känslor skulle vara i köttslig form skulle jag nog kalla mina känslor köttfärs.

JAG VILL HA MIN PAPPA TILLBAKA!