Jag kan inte förstå att det närmar sig ett år sen du dog, det känns fortfarande som igår. Jag ser bilden av dig i sjukhussängen varje dag i mitt huvud, varenda varenda dag. Det börjar bli riktigt jobbigt nu att det fortfarande inte går en dag utan att jag tänker på dig, jag saknar dig så sjukt mycket. Jag försöker slå bort tankarna så ofta jag kan det med det e omöjligt...
Förlåt att jag inte uppdaterar bloggen så ofta längre pappa, men du ska veta att jag inte glömt dig och kommer aldrig göra.
Bästa pappan någonsin, evigt saknad, det var längesen jag grät så här mycket ska du veta... väldigt längesen!
Älskar dig min far...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar