Mindre uppdateringar, men mer tankar...

Hej min far!

Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag för att jag helt ärligt inte haft så mycket att skriva om, jag ältar samma sak om och om igen i huvudet. Allting som spinner runt i mitt huvud är varför... varför blev det så här?

Jag tror jag är mer knäckt nu än vad jag var dagarna och veckorna efter din bortgång. Jag vet inte om jag börjat inse att du verkligen inte existerar längre, jag vet inte om jag börjar inse att du finns inte hemma hos mamma längre. Jag vet inte om det kan bero på att vi hade så pass dålig kontakt innan du insjukna att det känns som vi är tillbaka där för vi pratade väldigt sällan då. Jag hatar att jag övergav dig pappa, jag hatar det så sjukt mycket och jag kan inte hjälpa att klandra mig själv lite för att du drack som du gjorde. Visst du var säkert deprimerad på grund av andra saker som jag inte tänker skriva här men att din egna son inte hörde av sig så ofta tog nog rätt hårt också.

Jag är glad att du slipper vara med om vad som pågår just nu inom familjen, du hade inte uppskattat det allt för mycket men vad som är gjort är gjort och jag vet att du förstår varför och stödjer mig till hundra procent, i alla fall när det gäller en viss person.

Jag känner nästan varje dag att jag inte orkar och att jag vill försvinna och vara med dig, jag kommer aldrig någonsin göra någonting självmant för att det ska hända men händer det kommer jag verkligen inte att klaga.

Du ÄR min pappa... förevigt!

Älskar dig...