Vila i frid pappa!

Hej!

Tyvärr blev bloggen mycket kortare än vad jag förväntat mig. Pappa dog igår (8/11) 20:55 av leversvikt som sedan ledde till att njurarna också gav upp.

Jag var på sjukhuset igår vid klockan 08:30 och då fick jag prata med pappa. Jag är så glad att det sista han såg var mig, Sandra och mamma innan han blev sönderpumpad med lugnande och andra mediciner. Jag frågade hur han mådde, han sa att han mådde bra men det var tungt att andas, skönt att höra att han inte hade ont.

Själva döden var så fin som en död kan vara, familjen satt vid hans sida och såg hur pappa tog sina sista andetag. Jag grät och grät och grät och hade knappt några tårar kvar. I praktiken har jag redan sörjt pappa då jag alltid tagit döden dag för dag, alltså att den kan hända närsomhelst. Jag har gråtit så många nätter för mig själv att sörjandet redan är avklarat. När pappa tog sitt sista andetag så grät alla utom jag... jag såg hur fridfullt det var för pappa och hur bra han mådde. Pappa sa alltid att han mådde bra, vilket han inte gjorde, han var så knäckt överallting som hänt och att leva med den ångesten kan vara kul. Dessutom har pappa alltid varit en stolt och stark person, nu dessa månader som sjuk har jag fått hjälpa honom upp ur soffan och sängen, han har lyckats ramla och t.o.m fått bära blöja vissa perioder.

Detta var den näst bästa utvägen pappa, jag älskar dig jättemycket och du får aldrig känna att du var en börda eller att du var en dålig far, aldrig!

Vila i frid och vi ses i ett annat liv!