Älskade pappa!

Hej far min...

Nu vet jag inte hur längesen det var jag skrev här men det spelar ingen roll, för i mitt huvud finns du dagligen. Jag önskar så otroligt mycket att du var vid liv för tillfället för att se hur allting ser ut nu för tiden, ingenting är sig likt. Du ska se min och Emmas nya lägenhet, du hade tyckt läget var helt sjukt bra för du pratade alltid om att flytta in till stan, du fick tyvärr aldrig det. Du hade alltid varit välkommen hem till mig pappa, vare sig det var på en visit eller om du mådde dålig hemma, du hade alltid haft en plats i mitt hem.

Jag såg i mitt förra inlägg som jag skrev för ett tag sen att jag hade skrivit att allting var konstigt och splittrat, det är det fortfarande pappa... jag är fortfarande glad över att du slipper se allt det, för du hade tyckt de varit så sjukt synd.

Det måste varit du som var stenen som höll allting tillsammans, två av mina närmaste är inte två längre och det känns jävligt tråkigt. Det känns som jag blir dragen till höger och vänster men jag sitter fast i mitten. Den ena snackar om den andra, den andra snackar om den ena och det enda jag kan göra är att sitta och nicka för att inte bli ovän med någon av dem.

Den tredje människan pratar jag med mindre och mindre för varje dag som går och jag känner mindre och mindre gemensamt med den. Personen i fråga har börjat leva sitt egna liv och det känns som den struntar i sina närmsta. Jag har gett små "hintar" om att vi andra undrar vad som händer men då spelar personen dum och förstår inget. Om det är så att du finns någonstans pappa så vet du precis vad jag menar.

Till något helt annat, jag sitter och lyssnar på Hellelujah som vi spelade på din begravning, det var väldigt längesen jag lyssnade på den för att jag tänker bara på dig liggandes död i din kista och det vill jag absolut inte göra. Jag fattar inte varför det blev du pappa... det kunde lika gärna varit jag...

Fan va jag saknar dig pappa... fan också...

Fan...

Hej far min!

Nu var det jättelänge sen jag skrev här av många olika anledningar. Jag har haft mycket annat att tänka på och varit allmänt upptagen med att försöka återskapa ett normalt liv efter din bortgång och allting har gått sjukt över alla förväntningar. Jag lever med den jag vill leva med hela mitt liv och är allmänt glad över min situation.

Dock har jag börjat tänka på dig nästan varje dag och det är förbannad jobbigt. Jag har börjat koppla dig till massa saker jag ser på TV, i stan och i mitt hem. Jag har börjat prata mer om dig och börjat tänka tillbaka jättemycket. Ibland glömmer jag t.o.m bort att du inte finns mer, jag har ofta drömmar om dig. Varje gång jag vaknar blir jag så otroligt besviken att det bara var en dröm, en av mina drömmar innefattade den dagen du dog på sjukhuset, fast istället så klarade du dig och allting var jättebra. Fatta min besvikelse när jag vaknade...

Sen att allting känns annorlunda nu för tiden hjälper inte heller, jag vill inte gå in på detaljer här på bloggen men allt som fanns när du levde finns inte längre, allting är splittrat och alla har sina egna liv eller lever på sitt egna håll.

Förlåt att jag inte skriver här så ofta längre, men jag vill inte upprepa det förflutna och gå runt och må dåligt, du ska dock aldrig någonsin känna dig bortglömd, för det kommer du aldrig bli.

Den enda i mitt liv förtillfället som skänker ljus i min tillvaro är Emma och jag är så förbannad och ledsen att du inte fick träffa henne pappa, du hade älskat henne, det gör jag och kommer alltid göra.

Älskar dig... världens bästa pappa!

Jag minns...

...allting som igår pappa!

Jag kan inte förstå att det snart är ett år sen du försvann från mig, det känns så sjukt overkligt att det närmar sig ett år sen vi sågs. Jag kan inte påstå att jag ser framemot min födelsedag direkt, det kommer jag nog aldrig att göra. Jag kom och tänka på en riktigt sjuk sak pappa, jag har inte varit och besökt din grav än och det känns sjukt taskigt, jag ska alla fall dit den 8 november och hälsa på dig. Du ska få den finaste blomman av alla!

Jag saknar dig så sjukt mycket min älskade far.

Hej pappa!

Jag kan inte förstå att det närmar sig ett år sen du dog, det känns fortfarande som igår. Jag ser bilden av dig i sjukhussängen varje dag i mitt huvud, varenda varenda dag. Det börjar bli riktigt jobbigt nu att det fortfarande inte går en dag utan att jag tänker på dig, jag saknar dig så sjukt mycket. Jag försöker slå bort tankarna så ofta jag kan det med det e omöjligt...

Förlåt att jag inte uppdaterar bloggen så ofta längre pappa, men du ska veta att jag inte glömt dig och kommer aldrig göra.

Bästa pappan någonsin, evigt saknad, det var längesen jag grät så här mycket ska du veta... väldigt längesen!

Älskar dig min far...

Kom tillbaka...

Pappa... pappa kom tillbaka!

Återigen får jag mina små "dumps" när jag inte kan sluta tänka på dig och tårarna bara rinner ner för mina kinder, jag vet inte vad som utlöser det men på sistone har det börjat komma oftare och oftare. Jag vill att du ska vara vid liv idag för jag har så jävla mycket nytt att berätta för dig. Hela mitt liv ser annorlunda ut och det är bara till det positiva och du hade framför allt tyckt det varit skitroligt.

Jag har tyvärr inte mycket att säga idag min älskade far...

Älskar dig...

Du är inte bortglömd!

Hej pappa!

Det var längesen jag skrev till dig nu men du får aldrig tro att du är eller kommer bli bortglömd. Det är bara det att det har varit väldigt mycket i mitt liv på sistone så jag har inte haft orken eller tiden att uppdatera bloggen, dock många av sakerna som hänt hade jag velat berätta för dig. Du hade blivit sjukt intresserad och glad över allting och det är sånna här stunder som retar mig att du inte finns vid liv längre.

Hela mitt liv har varit en karusell den sista tiden och jag hade behövt ha dig och prata med. Jag hade en dröm om dig igår att du kom till mig när jag stod i köket och gjorde kaffe och allting du sa var "Det är OK, jag finns här, det ordnar sig". Jag är skeptiskt till allt övernaturligt men jag har återkommande liknande drömmar och börjar snart tro på att du verkligen gör små besök hos mig för att lugna ner min vardag.

Jag saknar dig pappa, sjukt mycket....

Älskar dig...

Tårar...

Hej pappa!

Jag klickade fel på min dator och råkade sätta igång Hallelujah och började gråta direkt. Jag måste bara göra en liten uppdatering igen om att jag saknar dig sjukt mycket, jag är så jävla arg på mig själv att man inte tog tag i ditt drickande. TÄNK OM! Bara tänk om man hade sattit sig ner och snackat med dig, hade det överhuvudtaget sett ut så här idag? Jag vet inte varför men just nu gråter jag extra mycket än vad jag brukar göra, jag ser ingenting för jag har så mycket vatten i ögonen...

JAG VILL HA DIG TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!!