Snart dags...

Hej pappa!

Du ska snart läggas ner i marken, jag hade helt glömt bort att vi inte kunnat lägga ner urnan i marken pågrund av denna vintern varit så lång, marken har varit hård. I slutet på april kommer du ligga bland alla andra döingar och det e så jävla fel... så jävla jävla fel...

Du sa alltid att alla dina kompisar dog så jävla unga, fiskaren och allt vad dom hette, du var den sista som var kvar av ditt gäng. Tydligen måste det funnits någon form av förbannelse över er för du försvann förtidigt du med.

Vet du vad jag retar mig på varje dag, som jag verkligen går och tänker på dagligen? Varför sa jag inte MER till dig när vi träffades för sista gången? Varför sa jag inte att jag älskar dig? Att jag kommer sakna dig? Att du var den bästa pappan jag kunnat önska mig?! Jävla helvete också...!

Jag tänker varje dag på att besöka den jävla horan som sålde all sprit till dig och göra en makeover i hans ansikte med mina knytnävar och fötter, hade han inte kunnat fixa billig sprit till dig hade detta aldrig hänt. Jag har tagit reda på den jävla fittans adress. Jag träffade hans dotter när jag var ute sist, jag var så jävla nära på att säga till henne att hon kan hälsa tack så mycket till sin pappa att han dödade min... men jag sket i det.

Evigt saknad min far... evigt!

Vi ses snart pappa! Älskar dig..

Hinner inte med...

Pappa...

Fan va tiden går snabbt, jag kan inte fatta att det redan e över fyra månader sen du dog, jag tänker tillbaka på den åttonde november vid 0800 när jag kom till sjukhuset och vi fick prata en sista gång. Du tyckte det var lite jobbigt att jag frågade så mycket men det var för jag var så sjukt orolig, oron var befogad. Fan också...

Jag sitter och lyssnar på Hallelujah med Alexandra Burke som vi spelade på din begravning, du hade älskat den versionen pappa, verkligen. Jag kan knappt skriva just nu så mycket jag gråter, jag saknar dig så sjukt mycket. Jag skriver det varje gång och jag kommer fortsätta skriva varenda gång jag uppdaterar bloggen. Varje dag blir jag påmind om någonting med dig pappa, e det inte Elvis på TV så e det Kula som säljer ål, jag kämpar dagligen med att hålla tillbaka tårarna.

Det känns lite som du blivit bortglömd av alla andra, ingen pratar om det och jag retar mig på det. Jag menar du e inte död i våra minnen, där kommer du finnas till vi andra också försvinner.

Jag retar mig så mycket på att det gick så snabbt, du hade varit så glad och stolt över mig om du hade varit vid liv idag. Jag har ett jobb som e helt otroligt gjutet och massor av andra saker har hänt i mitt liv. Bara grejen att Robin ska flytta in hos mig hade du tyckt varit jävligt skoj, du gillade Robin som fan.

Jag tittar på dig varje dag pappa, du ligger som bakgrund på min dator och jag kan inte förstå att du e en dammhög i nån jävla kruka, du ska ligga i soffan och titta på TV tillsammans med mig ju... fitta också...

Hade jag trott på livet efter döden hade jag tagit mitt eget liv för längesen för att få träffa dig och bara slippa denna jävla saknad. Fan pappa... fan...

Saknaden e fruktansvärd....

Älskar dig...

Livet

Hej pappa!

Återigen har det hänt en hel del som jag skulle vilja att du upplevde, du hade varit så jävla glad för min skull och jag stör mig som fan på att du inte får vara med och uppleva allting.

Varje gång jag kör förbi frisören vid botaniska trädgården blir jag så sjukt ledsen, jag gråter varannan gång för att det var sista gången du var ute i det fria och du klippte dig kort som fan som vi ville att du skulle göra.

Jag har en bild på dig i bokhyllan här hemma, jag brukar prata med bilden precis som jag skriver denna bloggen och hoppas att du hör, det får iallafall mig att få ett lugn inom mig!

Jag vill ha dig tillbaka pappa, jag vill att vi tittar på Vem Vet Mest och skrattar tillsammans igen. Du hann aldrig se Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret 2 som du fick av mig på julafton, den vill jag se med dig och ingen annan!

Du e evigt saknad pappa...!